Anette och jag åker till Malta en vecka, dels för att ha semester men också för att fira hennes 60-årsdag. Vi har valt att bo på hotell istället för lägenhet. Hotellet heter Bay View och enligt bilderna på nätet ser rummen bra ut och det finns balkong. Det är alltid skönt med lite ”balkonghäng” framåt kvällningen och på morgonen.
Visst det finns balkong, men det är inte havet man ser. Bilden är tagen från vår balkong rakt över till grannens – ca 3 meter. Vi bestämmer oss för att leva med den balkong som finns. Anette kommer säkert att skriva ett brev till researrangören när vi kommer hem och delge dem vår syn på balkonger och havsutsikt.
Vi börjar med att utforska Sliema. Det tar bara någon timmar. Här möter gammalt nytt. Hus rivs och nya hotell byggs. På ena sidan av vägen ligger hotell, på andra sidan strand-/hamnpromenaden och däremellan en vältrafikerad väg. Ungefär som Sveavägen en fredagseftermiddag. Känns bra att inte ha balkong mot den sidan.
Rakt över en vik ligger Maltas huvudstad och mesta sevärdhet – Valletta. Det går enkelt att ta sig dit med båt. Att gå till Valletta tar en timma. Vi gjorde det också men tog lokalbussen tillbaka.
Valletta kallas för barockhuvudstaden. Den äldsta delen finns inom en yta av ca 650×350 meter och tillkom på 1500-talet. Här ryms det mesta av kultur, administration, försvar, katedraler, shopping och restauranger. Det är bara att ta för sig. Sådant här klarar Anette och jag av snabbt.
Trots att det är tidigt på säsongen är det många turister i farten. Jag är road av att fotografera kyrkor och riggar upp kameran i en av katedralerna. Då händer det – vips har det kommit någon (turist) och ställt sig framför kameran. I vanliga fall brukar det vara japaner, men i avsaknad av sådana hittar en dam från någon annan stans en bra plats att begrunda taket ifrån. Hoppas hon behåller minnesbilden länge för det här är vad jag fick.
Jo då, det går att vänta tills taket är färdigbetraktat men då dyker det upp en ny turist osv. Svenska kyrkor är bättre för där är det tomt.
Å andra sidan, var man än befinner sig i Valletta går det att få en kall öl.
Burspråk är vanligt förekommande och färgerna är kraftfulla.
I vanliga fall hyr vi bil när vi är på semester men Anette har tröttnat på att åka kors och tvärs, upp för berg och ner för berg, till höger och till vänster. Denna gång tar vi oss fram med buss i linjetrafik och det är en kul upplevelse. Vi gör tre dagsresor med bussbyten utefter vägen. Det är billigt att åka buss på Malta, kostar ca 15 kr för 2 timmar.
Några mil sydväst från Sliema ligger Mdina, en liten stad som även kallas för den tysta staden. Det stämmer – det är är tyst. När man kommer in i gränderna är det bara fågelkvitter som hörs.
Hamnstaden Marsaxlokk är också värd ett besök, framför allt på söndagar då det är marknad. Huvuddelen av marknaden består av krimskrams, ungefär som vilken svensk marknad som helst. En bit in på marknadsgatan kommer man till fisk- och grönsaker och det är här det visar sig att det varit mödan värt att åka till Marsaxlokk.
Att Marsaxlokk är en hamnstad går inte att ta fel på.
Då är frågan om det finns något att äta på Malta. -Jo, det gör det. Allt från gatukök via turiskrogar till ”bättre kök”.
Min grej är att söka upp den lokala pizzerian och testa calzone och det var inte enkelt. Till slut hittar vi en meny med calzone och när anrättningen kommer in kan jag bara konstatera att det inte är calzone. En calzone skall vara inbakad och ha skinka och mozzarella. Det har inte denna. I inbakningen (som är halv) finns champinjoner och mozarella. Salami och flingor av parmesanost hör inte hemma på en calzone. Dessutom skall det finnas en spegel av tomatsås på tallriken osv. Nej det här var fel men den var oförskämt god.
Normalt är jag lite skeptisk till allt med spagetti men det här var en riktig överraskning. Pappardelle med biff och en sås som var gudomlig.
Det fanns lite bättre grejor också – ”Crispy fried soft-shell crab served with a rock samphire puree and charred tomatoes”. Inte mycket att bli mätt på men den funkade som förrätt. Restaurangen heter The Chophouse och är inte det billigaste stället i ”stan” men maten var genomgående av mycket hög kvalitet. Dessutom var servicen bland det bästa jag varit med om. I klass med Grand Hotel i Stockholm.
Kaféer var det gott om. Ett franskinspirerat sådant kunde stoltsera med fantastiska bakverk.
Vår Maltavistelse kan sammanfattas med att vi gick drygt en mil per dag (Anett hade koll i appen), utnyttjade lokaltrafiken över stora delar av ön och åt mycket god mat (jag gick upp 1,5 kilo). Bra resa alltså. //BA