Vi har varit i Parga, Grekland under en vecka. Lite av en chansning eftersom det är i slutet av säsongen när vädret börjar bli ostadigt. Därför är det extra spännande att följa väderleksprognosen i väderappen innan avresan och det är ingen munter läsning.
Det här med att ha bra koll på hur det kommer att se ut dit man reser är på gott och ont. Inte bara väderkoll utan också att man på Google Earth faktiskt i detalj kan ”knalla runt” och göra en förhandstitt på plats. Ibland stämmer informationen och ibland förväntar man sig mer än man får.
Det finns också många artiklar på nätet om varenda plats på jorden så jag känner mig hyfsat förberedd inför vår resa. Japp – det är ungefär så det går till när jag planerar en resa.
Parga, som ligger på Greklands västkust, är en typisk turistort. Jag har läst någon stans att orten beskrivits som pittoresk men det stämmer inte. Däremot är det en vänlig och välkomnande stad.
Där bor ca 2400 personer och de flesta arbetar förmodligen inom turistnäringen.
Från balkongen har vi bra koll på omgivningen.
Och vädret, hör och häpna, väderappen hade fel. Solen sken på oss alla dagar och temperaturen låg kring behagliga 25 grader.
Det finns mycket att se i och runt Parga. Vi testar att gå genom en olivlund, eller kanske snare en skog med höga olivträd. Det är en vandring på ca en mil fram och tillbaka, rakt upp och rakt ner.
Här finns inte bara oliver. Utefter en av branterna hittade Anette björnbär vilket var en överraskning.
Förutom att vandra genom olivlunden var målet att komma fram till Lichnos beach och där var förutsättningarna perfekta för ett bad i Medelhavet. Det finns 4 stränder som lämpar sig för bad och vi prövar samtliga.
Det finns en högt belägen fästning som byggdes av Ali Pasha som enligt historiebeskrivningen var en skicklig krigare och skitstövel. Han fick hålla på och härja i många år men turkarna, som då hade Parga i sin besittning, tröttnade på honom tog honom av daga med en kula för pannan.
Som turist köper man en biljett till ett litet tåg, sådana som barn brukar vara förtjusta att åka med, till fästningen. Jag vet inte hur kanonrören hamnat här men det känns lite arrangerat.
Våra utforskningar av provinsen Epirus, där Parga ligger fick abrupt avslutas när Anette drabbades av ett akut njurstensanfall. Jag förstod att det vara fara å färde eftersom hon kl. 0200 på naten väcker mig och säger att nu får jag ta över – hon behövde komma till ett sjukhus. Så brukar hon inte säga. Hon sköter i normalfallet våra sjukvårdsfrågor själv, vilket även gäller när jag behöver ses om av något skäl.
Jag ringer vår reseledaren på orten och väcker upp en taxichaufför som får till uppgift att köra oss akut till Universitetssjukhuset i Ionnania ca 9 mil från Parga – tror vi. Var det gick snett vet jag inte men taxichauffören kör till ett sjukhus i Preveza, också det ca 9 mil från Parga. Hur som helst gick det undan och jag tror att han lyckades köra över två katter utefter vägen.
Sjukhuset vi hamnade på är inget jag vill rekommendera någon. Det hela slutade med spruta i rumpan som inte gjorde någon skillnad och samma taxi tillbaka. Denna gång fick inga katter sätta livet till.
När morgonen grydde fick vi kontakt med Dr. Padiotis Spiros som hade praktik i Parga och det var bra. Han konstaterade att det verkligen var njursten och satte in omedelbar behandling. Efter bara några timmar hade smärtorna släpp och semestern kunde fortsätta, om än i lite lugnare tempo.
Dr. Spiros nöjde sig inte med det utan såg till, med hjälp av en kollega som hade utrustning för ultraljud, att hitta stenen. Det blev två återbesök innan han släppte ”caset”, konstaterade att stenen var borta och garantera att det var ok att resa hem som planerat.
Anette läste ut böckerna hon hade med sig och fick ladda ner ytterligare några. Hon har tillräckligt med ro i kroppen för att kunna njuta av att ligga alldeles stilla och läsa och bara vara.
Jag har det tungt med stillhet och irrar omkring på egen hand lite då och då. Bl.a. är det kul att gå och titta på alla som fiskar utefter strandpromenaden. Det slår mig att jag faktiskt kunna haft med ett eget spö och ansluta till de lokala spöfiskarna. Så får det bli nästa gång vi reser.
Jag är svag för kyrkor och kyrkogårdar. Grekiska kyrkogårdar är så olika de vi har i Sverige och utan att försöka vara ironisk tycker jag att de är ”livfulla” och vackra. Kyrkogården är liten och gravarna stora som monument. På många av gravarna finns fotografi på den avlidne och de flesta gravarna har fräscha blommor. Här kan jag faktiskt gå omkring en stund och bara vara lugn.
Vi har varit i Grekland några gånger tidigare och ätit oss igenom det klassiska grekiska köket. Vi äter givetvis souvlaki, gyro, kebab och grekisk sallad men hoppar över moussaka och grillade sardiner.
Några måltider äter vi på balkongen. Frukosten är obligatorisk, yoghurt, valnötter och honung. Efter det går vi ner till Parga och tar oss en kaffe. Espresso och croissant för mig och cappuccino rakt av för Anette. På balkongen äter vi en lättare lunch. Favoriten blev denna gång en kombination av frukt, bröd och ost.
Givetvis äter vi ”turistmat”, det är sådant jag gillar. På en av restaurangerna serverar man sandwich som är något av det bästa i sitt slag jag ätit. Den här tallriken talar för sig själv.
Så var det calzonen. Jo det finns calzone på en och annan meny och jag beställer givetvis in den. Vid beställningen får jag frågan om den skall vara open or closed – redan där började jag bli lite misstänksam. Man kan väl inte ha en öppen calzone – då är det ju ingen calzone.
Min misstänkasamhet var befogad. Det är ju helt makalöst hur man kan misshandla en calzone på detta sätt. Totalt platt som om den var körd i en olivkvarn efter gräddning. Innehållet fanns där men det hjälper ju inte ett dugg när det ser ut så här. Inte nog med det, den var knappt ljummen. Det blir inga mer calzone denna semester.
Det finns några bättre konditorier och deras bakverk har definitivt inte manglats i en olivpress. Den här chokladbollen var mäktig, som en bättre lunch.
Ni ser rätt, jag har delat den och det är så vi gör. Beställer var sin ”gobit” delar och smakar av varandras. Just chokladbollen var i mäktigaste laget för Anette så jag fick större delen av hennes halva.
Mat är viktigt och på kvällarna hade vi kvalitetstid på någon av alla restauranger.
Parga är inget pittoreskt resmål men det är ett bra resmål där man känner sig välkommen och obehindrat kan röra sig utan att bli påhoppad av försäljare och inkastare till restauranger.
Vi rekommenderar Parga till alla som vill ha lite av varje på semestern, men hoppa över calzone.//BA