Då var det dags, Anette och jag gör en ”Roadtrip” till södra Sverige. Jag har fokus på mat och det börjar bra, för redan i Uppsala är det dags att stilla hungern.
Restaurangen heter Plock och ligger på Dragarbrunnsgatan. Där serveras små rätter. Man får enkelt i sig tre, fyra stycken om man vill. Jag nöjer mig med Cuban sandwich med coleslaw och saltgurka samt rökta räkor med citronaioli och bröd. Som komplement tar jag pommes och en pilsner.
Räkorna är som förväntat – frysta rökta räkor. Färska rökta räkor tror jag inte det finns inte i Uppsala. Jo i Saluhallen annonserar man ibland att man har färska räkor, men jag tror att det är frysta färska räkor.
Cuban sandwichen sticker ut. Mellan brödskivorna ligger bl.a. flera lager salami som har det rätta stinget. I kombination med saltgurkan och coleslaw är det en mycket trevlig bekantskap.
Vårt nästa resmål är Öland och vi passerar Oskarshamn. Anette har koll på ett konditori, Nilssons Konditori & Bageri, som är värt ett besök.
Ett oansenligt konditori från både ut- och insida men skenet bedrar. År 2009 blev Nilssons Konditori utsett till Årets Konditori av stiftelsen Sveriges bästa bord, och bagaren själv vann titeln Årets konditor 2015 vilket följdes upp i juli 2017 när han blev utsedd till Världens bästa konditor av föreningen UIBC. 2018 var det dags för en stjärna i White Guide.
Vi pratar alltså om världens bästa konditor och konditori som bl.a. gjort sig kända för tradition och nyskapande. Jag testar båda talangerna och det är bara att konstatera – detta är andra grejor än ”coffeehousens” torra muffins och havrekakor.
Efter ”11-kaffet” åker vi till Böda Camping på Öland . Anette har en dotter som är där med sin familj. Vi är erbjuda sovplats i deras husvagn och jag har sökt med ljus och lykta efter ett alternativ, men allt är upptaget. Alltså blir det två nätter i husvagn på Böda Camping tillsammans med 1799 andra husvagnar och tält, semestrande familjer med hur många barn som helst, hundar, katter och två papegojor. Ett litet tåg kör runt campingen och jag hade nog inte tänkt mig att kliva på något dylikt, men satt där i alla fall till slut.
Hur som helst tänkte vi oss att äta öländska kroppkakor och det finns ett ställe i närheten som är berömt för sina potatisbullar. Då händer det, serveringen är stängd på måndagar och det är måndag. Det är inte ovanligt när jag ser fram mot något extra att äta, se eller uppleva – det är stängt, renoveras eller har upphört att existera.
Vi skapar plan B och åker till Lammet och Grisen. En restaurang som serverar grillat kött från just lamm och gris. Kanske ko också förresten. När man kommer in i lokalen möts man av en uppspettad död gris som roterar över glödbädden. Jag är inte överförtjust i hel(död) grillad gris faktiskt.
Lokalen är trevlig med öppet tak som ger känslan av att sitta ute när man är inne. Det finns massor av getingar (som inte grillats) så det gäller att se upp varje gång man öppnar munnen. Inredningen är spartansk och man sitter på obekväma långbänkar av trä. Det är givetvis svindyrt – 395 kr/person. Deras sämsta vin kostar 150 kr/glas och priset på kaffe efter maten skall vi inte prata om.
Mat och tillbehör plockar man ihop själv så det blir lite extra krångligt att baxa in sig på träbänken. Tillbehören är riktigt bra. Köttet läggs på tallriken av en yngling som förmodligen tvingats till sitt första sommarjobb av sina föräldrar. Han är totalt ointresserad av vad han håller på med och har aldrig hört talas om att man också äter med ögonen, men han ser skillnad på gris och lamm. Med stekgaffel och en stor kniv skär han upp köttet i oregelbundna bitar, lika många till alla, och häver över på tallriken. Jag försöker tilltala honom och säger att jag bara vill ha två bitar men når inte fram, det blir tre bitar.
Ok jag erkänner, jag lite grinig efter en natt i husvagn, men Lammet och Grisen är en turistfälla – så är det.
Vi lämnar Öland och åker till Hotel Savoy i Malmö, ett anrikt hotell som vi gästat flera gånger tidigare. Deras restaurang, Savoy Grill, (med stolar att sitta på och engagerad personal) är mycket bra och nu lyfter den kulinariska upplevelsen till himmelska höjder.
Jag testar den skånska äggakakan med grillat bacon och lingon – här behövs inga kommentarer, det är bar att titta på bilden. Makalöst gott alltså.
Vi åker runt bland Österlens mindre orter. Det är lätt att förstå varför Österlen blivit både omskrivet om besjunget. Bara att få komma till Huaröd med sina ca 250 invånare är värt resan. Så småningom hamnar vi i Kivik och hälsar på i bodarna kring Kiviks Musteri.
Givetvis dricker vi äppelmust och passar på att få i oss en våffla från Våffelboden vid sidan av Stinas Café.
Efter lite felkörningar hittar vi till Hallon Gården – Anette har läst om stället i något magasin med blanka sidor. Jag hade förväntat mig att få köpa en påse hallon men så var det inte. Här får besökaren plockar sina bär själv så det är bara att sätta igång. Det går i och för sig fort – men ändå.
Enligt planen tar vi tåget från Malmö till Köpenhamn. Ströget har vi ”gått färdigt på” och söker oss lite vid sidan om turiststråket. Man behöver bara välja en parallellgata och det blir lugnt och fridfullt. Vi hittar en restaurang som heter Hvide Lam med smørrebrød som specialitet – här blir det mat.
Vad sägs om rödspätta med remouladsås, skinka med riven pepparrot, kall skivad potatis med stark sås, bacon och ägg, pannbiff med lite av varje osv. Till detta en dansk pilsner och en Gammeldansk, livet blir inte så mycket bättre.
Efter några dagar lämnar vi Malmö men håller oss kvar i Skåne.
Vi besöker Flickorna Lundgren på skäret utanför Höganäs. Det är ett torp med anor från 1700-talet. Stugan köptes av en ”Lundgrenare” 1927 för att användas som sommarnöje åt familjen. Andra hittade den vackert belägna platsen. När man kom serverades kaffe med dopp och på den vägen är det.
Jag är svag för wienerbröd med lite ”gött” i mitten (gärna hallon) och prinsesstårta/bakelse. Trots att jag är 67 år klär jag fortfarande av marsipanen och gör en rulle av den. Rullen avnjuter jag sist, när allt annat är uppätet. Anette föredrar morotskaka och äppelpaj men hon äter mera ”rakt av”. Jo, det är mycket på två personer men vi tar det som lite förlunch.
Redan när vi började vår resa hade jag bestämt mig för att besöka en lokal pizzeria någon stans utefter vägen och att testa Calzone. Tillfället kommer när vi kör igenom Knäred i Halland, en ort som inte får den uppmärksamhet den förtjänar. Det var nämligen i Knäred som fred slöts mellan Sverige och Danmark 1613 efter Kalmarkriget. Jag vet inte riktigt vem som vann men Gustav II Adolf fick betala en miljon riksdaler för Älvsborg (Älvsborgs lösen) så kanske var det Gustav som satt med ”Svarte Petter” när det var färdigkrigat.
Här finns det en pizzeria och den ser ut som en pizzeria, dvs. finns i en lokal i en hyresfastighet, som är omöjlig att hyra ut annat än till en pizzabagare. Trångt, rent men sunkigt och inredningen ser ut att vara köpt på olika loppmarknader. Det är så det skall vara.
Man har givetvis Calzone, för det har alla pizzerior i Sverige. Den är välbakad men kunde fått gå en minut till i ugnen så att de brända bubblorna spruckit, men fyllningen är bra. Formen är inte perfekt, den är kvaddad i ena ändan men ser ut som en calzone. Jag saknar givetvis tomatsåsspegeln på tallriken men det är ändå bra grejor det här.
Anette delar inte mitt intresse för pizza i allmänhet och Calzone i synnerhet, men kan tänka sig att äta någon enstaka gång och då skall det helst vara curry inblandat.
Vi har varit ute och rest i åtta dagar och när vi kommit hem kan jag konstatera att södra Sverige och Köpenhamn levererar. Inte bara mat utan också upplevelser och natur. Nu kommer det att ta ett tag innan vi åker tillbaka eftersom det finns andra resmål. Närmast kommer en resa till det Grekiska fastlandet i oktober. //BA
Lämna ett svar