2021 blev jag inspirerad att åka till Kalix. Det var när kommunen drabbades av en ransomware-attack. Angriparen låste allt datorer och krävde en summa pengar för att öppna upp det. Då händer det – kommundirektören Maria Henriksson träder fram i TV-nyheterna och säger att kommunala pengar inte skall gå till kriminella. Istället börjar man om från grunden och bygger upp it-stödet bit för bit.”
Det är ovanligt att chefer träder fram på det här viset. Oftast blir det en presstalesperson eller skylt med texten ”Tekniskt fel, vi jobbar på det”, som får stå längst fram med skammens rodnad – men inte i Kalix. Detta är ett bra skäl att åka dit och känna av stämningen. Jag har varit i Kalix tidigare men det var minst 40 år sedan så det är dags igen.
Min tanke övergår till handling i augusti 2024. En resa på 240 mil tur och retur, fyra dagar och tre nätter. Vi, hustrun och jag, gör givetvis annat också. Jag är intresserad av kyrkor och det finns några stycken efter vägen. Svenska Kyrkan hade förresten ett stort dataintrång förra året. Jag tror inte att man betalade något – bra i så fall, för det är inte till kriminella kollekten skall gå som man skulle sagt i Kalix.
Kyrkobesöken blev inte så många eftersom det oftast är släckt, stängt, låst och förhoppningsvis larmat när jag kommer förbi. Jag vet att det finns många uppfattningar om kyrkan, religion och andlighet men detta till trots är jag fascinerad av kyrkor mer ur ett historiskt än ekumeniskt perspektiv. Kyrkan är eller har varit en samlingsplats i alla tider och är ofta den äldsta byggnaden i ”byn”. En stor del av vår historia helt enkelt.
Så här gick det med kyrkbesöken:
- S:t Olofs Kyrka Skellefteå – nedsläckt, stängd, låst och kanske larmad
- Piteå Kyrka – nedsläckt, stängd, låst och kanske larmad
- Luleå Kyrka – nedsläckt, stängd, låst och kanske larmad. Kyrkan håller på att renoveras och en banderoll på byggställningen förkunnar att ”Gud håller ställningarna”. Det var lite klämmigt. Så kul var inte min konfirmationspräst 1967.
- Hammerdals Kyrka – nedsläckt, stängd, låst och kanske larmad. Även denna kyrka är under renovering.
- Svegs Kyrka – nedsläckt, stängd, låst och kanske larmad.
Kyrkan i Kalix återkommer jag till.
Norrland erbjuder många fina platser att övernatta på. 
Jag har skurit till en madrass som passar i bilen när vi fricampar. Ännu så länge är det inga problem att komma i och ur bilen. 
Mycket av maten lagar vi på Trangia-köket utefter vägen inom det här konceptet. Här är det frukost på gång. 
Den oranga väskan finns med på alla resor. Här har vi allt som behövs för en helkroppstvätt i närmaste sjö eller vattendrag.
Vi passerar många kommuner och försöker att stanna till i så många som möjligt. Det är meningen med att vara ute och åka, att se vad som finns i landet. För att ha varit någon stans tycker jag att man skall kliva ur bilen, gå runt och se sig omkring, handla eller äta något och givetvis fotografera. På denna resan har jag dessutom två specifika önskemål, att komma till Fjällräven i Örnsköldsvik och Trangia utanför Östersund. Vi kommer till båda mina ”måsten”.
Docksta utanför Örnsköldsvik tjänade inga pengar på oss Den här gången… 
…inte heller Lindex överlevnad bidrog vi till. 
Trangia utanför Östersund får ett längre stopp och här handlar jag några prylar som kompletterar mitt kök. 
I Trangia.museet finns mycket roligt att titta på för den som är intresserad. Jag är intresserad.
I Piteå kommer jag på att här kanske det bor en gammal kompis som jag inte träffat på ett tag – 30 år var det visst fick jag reda på. Vi möttes första gången i Norrtälje i slutet av 60-talet. Vi var båda unga furirer (18 år) som tagit kommendering till Lv3 och Luftvärnets Skjutskola. Lars-Göran på radar och jag på kanon.
Vi följdes sedan åt under flera år och träffades på utbildningar i Malmö (6 månader) och Uppsala (3 år). Med tiden blev vi goda vänner och det är Lars-Göran som såg till att jag fångade min första öring i Pite älv. Min son fick köra båt på älven när jag en annan gång råkade passera. Vid ett tillfälle när jag dök upp oanmäld och behövde husrum för 5-6 personer fixade han det. Denna gång behövde jag inget husrum men tänkte bjuda på en fika. Det gick han inte med på – han ville bjuda på lunch och så fick det bli trots mina protester.
Det har inte hänt så mycket med oss. Jo, vi är lite tunnhåriga och ser sämre men annars är det samma goa gubbar som för 55 år sedan. 
Jag som ung furir på Lv3 i Norrtälje. 
Vi hade inga egna cyklar utan fick ta den som fanns till hands när vi skulle någon stans inom regementsområdet. 
Lars-Göran och min son Fredrik när vi är i Norrland och hälsar på oanmälda.
Resans mål Kalix anländer vi sent lördag eftermiddag. Det är lugn i staden. Tänka sig att den här kommunen med sina drygt 15.000 invånare helt saknade it-stöd under några månader 2021. Med hjälp av en massa klokhet, kunskap och enskilda kommunanställdas erfarenhet lyckades man hålla igång verksamheten i veckor och månader tills dess att it-stödet var på plats igen – imponerande.
Detta är Kalix kommunhus. Det var här allt hände den där gången 2021. 
Min vana trogen söker jag gärna upp en pizzeria och testar ortens Calzone. Heter pizzerian Gudfader är det nästan ett måste att gå dit. 
Vi delar på ”degen” vilket inte är optimalt eftersom den sjunker ihop när man delar på den, men det får gå för denna gång.
Kyrkan i Kalix är öppen när jag kommer. Det är inte så konstigt eftersom jag dyker upp en timma innan högmässan. Detta är Sveriges nordligaste medeltidskyrka, och sannolikt den äldsta kyrkan i Norrbotten, uppförd i mitten av 1400-talet. Kyrkan har inte haft det så lätt genom åren dels har den brunnit och så har ”ryssen” varit där och härjat. Mycket av ursprungsutsmyckningen har försvunnit.
Jag får lite tid medan man förbereder högmässan och blir mycket väl mottagen.
Utanför kyrkan står Mästerlotsen staty. Kul att han hamnat precis här. Jag tänker genast att han står där för att lotsa in församlingen till mässan men så är det givetvis inte.
Av originalutsmyckningen finns bara dopfunten, altarskåpet och två skulpturer i vapenhuset. Orgeln är relativt modern med sina utstående ”pipor”.
Kul att ha varit i Sveriges nordligaste medeltidskyrka.
Resan tillbaka till Bollnäs går på härligt öde vägar.
Hemkommen ångrar jag att vi inte lade ytterligare en dag på Kalix älv. Å andra sidan är det en anledning att åka tillbaka.//BA
Intressant, kul och väl presenterat. Förstår omfattningen om detta händer en kommun som Göteborg. Enorma krav på ledarskap och snabbt agerande.
Tack Bernt. Ser fram emot nästa!
Håkan
Tack Håkan – ja, det var på tiden att det kom ett inlägg på bloggen. Som framgått blev jag imponerad av hur man hanterade situationen i Kalix och betydelsen av t.ex. hemtjänstens och lärarnas detaljkunskaper om brukares medicinering och elevers betyg osv. Nationellt har man inte fått den uppmärksamhet som man förtjänar.//BA
Hej!
Det var en bra sammanfattning av Eran resa hit upp!
Däremot harjag inget minne av dig från Norrtälje, var du där samtidig? Jag umgicks med Lars Öhman, fd. Öjebyn
Och andra, men dig minns jag inte?
Hjälp mig på traven med minnesbilder så jag kan komma ihåg det!
Hej Lars-Göran – ja, så kom inlägget till slut. Jo, jag vill minnas att vi träffades en gång i Norrtälje. Jag kommer inte ihåg vad stället hette men du satt på en uteservering inte långt från parken där flygplanet stod och läste en tidning. Vi var båda uniformerade (m/59). Där hälsade vi på varandra och bytte några ord. Mer än så blev det inte den gången. Nästa gång vi sågs var förmodligen på Is2 – resten är historia. Tack för senast och hälsa Ingabritt för visst var det så sambon heter.//BA
Så bra att det inte var mer, jag trodde jag hade glömt allt, jag hade i bakhuvudet att din kommendering gällde Väddö och min radarkommendering var ju på LV 3!
Annars då? Lever livet väl med er?
Jag ska hälsa till Inga-Britt!
Ha det!