FOLK på häktet i Bergsjö

Anette och jag åker till Häktet i Bergsjö, Nordanstigs Kommun i Hälsingland. Vi åker i ett fantastiskt vinterväder och passerar de isbelagda Dellensjöarna i strålande solsken.

Häktet har säkert en lång och dramatisk historia, men för mig börjar berättelsen någon gång på 90-talet. Då arrenderar konstnären och grafikern Jöran Österman den lilla byggnaden för att ha som ateljé och verkstad. Han renoverar lokalen för att passa sin verksamhet och bygger till ett galleri.

Jöran är där när vi kommer. Det var oväntat. Han berättar ödmjukt sin historia i häktet, som innehåller både dramatik, hårt arbete och lite tur. Samtalet utvecklades till en spännande resa om en konstnärs gärningar med väldigt skiftande uppdrag.

I galleriet tänker han bland annat visa konst för barn, inte barnkonst utan konst för att barn skall få se konst. Han tycker att samhället är orättvist på så vis att konst inte är tillgängligt för barn i glesbygden. Man kan gå hela sin skolgång utan att ha sett konst upphängt på en vägg. Han vill ändra på det.

I verkstad finns flera uppsättningar med ”typer”, tänkta att användas till bilder som skall tryckas. Jag har faktist praktiserat på Göteborgs Posten som typograf en gång i tiden och fick göra en annons med sådana små tingestar. Jörans plan är att trycka bilder med text runt och resultatet hoppas jag få se någon gång i framtiden.

”Just Visiting” är en svit som handlar om böcker från olika bibliotek i Europa som han besökt och skildrat. Sviten finns bland annat samlad på Biblioteket i Alexandria. (Klicka på bilderna för att förstora)

Krucifixet är från en utställningsscenografi som Jöran gjorde på Hälsinglands museum.

I en artikel har jag läst om fotografen Joakim Brolin och hans arbete med att fotografera människor som besöker spelmansstämmor. Han ställer ut sina bilder på Häktet i Bergsjö och det är därför vi rest hit. Nu visar det sig att han också är här. I och för sig inte för vår skull. Han skall presentera sin utställning för elever från en folkhögskola.

I väntan på folkhögskoleeleverna erbjuder sig Joakim berättar om sina bilder. Nu får vi höra ytterligare en helt fantastisk historia om varför man fotograferar människor på spelmansstämmor. Bildsamlingen kallar han ”FOLK” både som utställning och kommande bok.

Joakim gör det inte lätt för sig. Han tar porträttbilder med en storformatskamera. Fotograferingen kräver ögonkontakt mellan fotografen och motivet. Att få till det när man står under ett skynke kan inte vara lätt och att sedan fånga motivet i rätt ögonblick, få till skärpan, djupet och kontrasten så som Joakim gör är imponerande.

När tagningarna är klara skall film-arken framkallas, fixeras, sköljs, torkas och därefter kopieras på fotopapper. Varje bild tar flera timmar att framställa. Det här är så långt från digital fotografering man kan komma.

Han vill att människor skall kunna bläddra bland fotografier från spelmansstämmor om hundra år. Själv hade han inte tillgång till sådana bilder när han försökte gå bakåt i tiden. Självklart är han genuint intresserad av folkmusik och spelmansstämmor eller snarare människorna som är där folkmusik hörs.

Konstnärerna i häktet har givetvis annat att göra än att prata med mig och efter en timma styr vi hemåt. Jag funderar mycket över intrycken och plötsligt uppenbaras något – jag har träffat två personer med det gemensamma att de vill något.

Jöran Österman vill ge barn i glesbygd möjlighet att se konst och Joakim Brolin  vill att det skall finnas bilder på människor som besöker spelmansstämmor om hundra år.

Då återstår bara en sak att klara ut – vad vill jag, mer än att äta och sova gott…?

Jag har tyvärr inget bra svar på det – ännu! //BA