”Här kommer degen”

Jag har ingen koll på vad som händer inom svensk, än mindre internationell fotboll. Jag vet inte vad fotbollsspelare heter, förutom Zlatan. Tvingas jag svara på vilket lag som ligger mig varmast om hjärtat blir svaret IFK Göteborg bara för att jag är född i Göteborg. Jag är en hopplöst dålig fotbollssuporter.

Nu är siktet i alla fall inställt på Degerfors för att se när Degerfors IF (Degen) möter Sundsvall i fotboll, två lag i botten av den allsvenska tabellen. Varför åker jag dit kan man fråga sig. Svaret är att jag såg några TV-program förra året med rubriken ”Här kommer degen” och blev fascinerad av hur en liten klubb på en liten ort kämpar för att ta sig till allsvenskan (det kunde jag) med små resurser, liten organisation och entusiastiska supportrar som engagerar stora delar av kommunen. I den ”stan” vill jag vara och bestämmer mig för att åka dit – jag får sådana infall ibland.

Jag är inte här för att få syndernas förlåtelse eller be för Degen men passar på att titta in i Degerfors kyrka eftersom dörren inte är låst. Egentligen är det konfirmation på gång men jag blir insläppt mellan två grupper av nya lärjungar. Givetvis är jag påläst och har en plan för vad jag vill se, fotografera och skriva om, men det får bli ett annat inlägg.

Kyrkan har förresten en kul aktivitet som jag fick kunskap om när jag var i Domkyrkan i Härnösand för något år sedan. Man placerar ut små mjukisdjur på luriga ställen i kyrkan som barn kan leta efter. Ett sätt att göra besöket lite mera spännande för de minsta. Man behöver inte vara minior för att leta efter mjukisarna – jag spanar också men berättar det inte. Mina kyrkobesök avslutas med att jag lägger min hatt någon stans och tar en bild – ”I was here”.

Nu gäller det att hitta Bosna Restaurang och Pizzeria för det är där allt händer innan match. Promenaden går via Degerfors livs och Maj´s Thaimassage. Det känns som att jag kommer in bakvägen till Degerfors men det får duga.

Efter en kort promenad ser jag Bosnas Restaurang och Pizzeria. Nu börjar det på riktigt. Här inne sitter supportrarna i full gång med uppsnacket precis som på TV. Det är inte lika högljutt som jag minns det från programmet men det förklaras nog av att Degen inte bara är på väg ner i tabellen utan än värre, man kan vara på väg ut ur den högsta serien också. Det är ändå bra stämning och man hejar glatt på en främling som jag vid bardisken – japp, jag är accepterad.

Bosnas Calzone är bra men kunde brännas på lite till och fått en nypa oregano över sig. Varför inte en spegel av röd tomatsås på tallriken eftersom rött är viktigt här i Degerfors. Jag återkommer till detta.

Äntligen framme vid Stora Valla (vi supportrar nöjer oss med ”Valla”). Här är det rött så att det förslår. En funktionär kommer fram och överräcker en lott eftersom jag har en röd rand på hattbandet och i fjädern på hatten. Där satt den – jag är en av ”dom” efter bara några timmar i Degerfors.

Sedan kärvar det till sig. Ordninsvakten ber att få titta i min ryggsäck där jag har objektiv till kameran, sittdynor, några servetter, ett snöre, ett halvt paket Dextrosol och skall det visa sig – en kniv eller rättare sagt en Leatherman. På den finns en kniv. Ordningsvakten, som är mycket sympatisk, ställer frågan som jag inte vill höra – varför har du en kniv med dig när du skall se på fotboll?

Vad svarar man på det? Nu tänker jag snabbt. Skall jag säga att jag brukar ha en kniv i ryggsäcken eller skall jag säga, hoppsan där ligger den. Det första svaret är bara delvis sant. Det andra är inte så bra – så säger säkert alla som ertappas med kniv när de går på fotboll. Det blir ändå alternativ två och och jag står kvar med skammens rodnad på mina kinder när en av mina medresenärer snabbt springer till bilen för att befria mig från ”Lädermannen”. Ny kontroll och jag är inne. Hela situationen är pinsam för en fd. säkerhetskonsult, fd. ordförande i Svenska Vaktbolags Förbund, fd. säkerhetschef vid uppförandet av Friends Arena osv. Ordningsvaktens sista ord kommer att ligga kvar länge – ”det hade jag inte trott när jag kom hit idag, att stoppa en pensionär med kniv”. Jag förstår att det kommer att bli en snackis i lunchrummet och en registrering i statistiken över rådiga ingripanden av ordningsvakten på Valla.

I öltältet är det fullt drag och utanför står ett band och spelar i ösregnet. Bortaklacken har tänt bengaler, hur gick det till förresten, det är väl förbjudet. Kontrollerar man bara pensionärer med ryggsäck. Nej, jag måste släppa det och gå vidare i livet.

Matchen börjar inget vidare för Degen, man åker på en straff alldeles i början och en av mina suppoterkompisar, som jag aldrig träffat förut, vänder sig till mig med uppspärrade ögon, utslagna armar och utropar vad i h…te är det för j…a domare, såg han inte filmningen! Jag håller givetvis med och klämmer till med ”var har man hittat det stolpskottet” (bra sagt) utan att veta vad som hänt eftersom min uppmärksamhet var inriktad på objektivbyte när det hände.

Det smäller rejält när kombattanterna sparkar och nickar, inte bara på bollen, utan lika mycket på varandra. Sjukvårdskunniga från båda lagen kallas in för att ge första hjälpen och få utslagna spelare på fötterna igen. Fotboll är faktiskt roligare live än på TV. Man hör alla ljud från planen och att vara bland supportrarna på ”hemmastå” förstärker upplevelsen, men det är klart att man borde vara mera insatt i själva spelet än vad jag är.

I halvtid iordningställs helt överraskande en vigselceremoni med präst, diakon och hemmastå som vittne. Jag trodde inte att det här skulle kunna hända i högsta serien, men på Valla händer det. Turturduvorna är iklädda sina supportertröjor och svarar ja – så var det avklarat.

Många har synpunkter på domarna. Därför tar jag mig ner till staketet som skiljer läktaren från planen och håller lite extra koll på en linjedomare. ”Racet” på långsidorna ser man inte heller på TV. Den gultröjade gentlemannen springer oupphörligen i 2×45 minuter från ena till andra kortsidan med blixtsnabba vändningar och en flagga i näven som han sträcker upp lite då och då. Han är alltid före spelarna för att se om det begås några oegentligheter som kräver en vinkning. Det kan inte vara många som klarar det här. I synnerhet som protesterna kommer omedelbart från spelare och publik när han viftar med flaggan. Viftar han skriker man domardj…el och viftar han inte skriker man då också. Helt plötsligt har begreppet otacksamma jobb fått ett ansikte.

Det ordnar upp sig, Degen vinner med 3-1 och får lite andrum i tabellen. Jag tror det var första segern på fyra eller fem matcher. Kanske jag bär lite tur med mig trots kniven. Resan är i hamn, jag har varit degensupporter i några timmar och kan åka de 35 milen tillbaka till Hälsingland med nya erfarenheter som att:

1. inte ha en kniv på mig när jag går på fotboll.
2. inte klaga på domarna – det gör alla andra så mycket bättre än jag.

Det här var en lyckad dag både för mig och Degen. Nu väntar nya infall och upplevelser.//BA